Drakar, demoner och spöken

Nu får det vara slut på självömkan och ångestträsk.

Vad är det jag väntar på? Att nån annan ska komma in och fixa mig. Som en bil man lämnar till verkstaden och byter oljepump eller nåt.

Nä. Nu är det hög tid att ta eget ansvar.
Jag är 100% ansvarig för mitt eget liv.

Så till alla drakar, demoner och spöken i mitt huvud säger jag bara:
LÄGG AV! LÄMNA MIG I FRED!
Ni säger till mig att jag är värdelös, att jag inte är viktig, att jag är meningslös. Ni äldsta demoner, som har förföljt mig i över 25 år, säger att jag är tjock, fet, ful och äcklig. Att jag är dum i huvudet. Ni frågar vad jag har för rätt att leva. Ni föreslår att jag ska begå suicid för att skona de människor jag har omkring mig. Döden skulle välkomna mig, säger ni. Då skulle alla få frid. Också jag. Nu tror jag iofs på ett liv efter döden, men om det vet jag ju ingenting. Det jag vet och det som är, är det liv jag har här och nu. Döden lär komma. När tiden är inne. Enligt Guds plan. Inte enligt min plan. Det är inte min sak att avgöra. Det är heller inte upp till gamla demoner, spöken och drakar att avgöra mitt värde som människa. Jag har så många runt omkring mig som älskar mig. Kan de alla ha fel? Kanske ska jag fundera på att ta deras kärlek till mig och faktiskt börja tro på att jag är värdefull, viktig och älskad. Kanske är det dags att sluta ifrågasätta, kritisera och leta baktankar. Det är tid för ett nytt sätt att leva.

Eget ansvar!
Jag ska ta eget ansvar för mitt liv och mitt mående. Det kan ingen annan göra. Så vad väntar jag på?

Nu har jag varit på botten så länge. Det räcker nu.
Nu är det dags att välja ljus och liv.
Nu är det dags att välja tro.
Tro på kärleken, ljuset och livet.

Vad är viktigt i mitt liv?
Vad vill jag ska vara viktigt i mitt liv?

Vad är meningen med mitt liv?
Vad vill jag att meningen ska vara med mitt liv?
Vilken mening väljer jag att lägga i mitt liv?

Vem är jag?
Vem vill jag vara?
Hur ska jag göra för att bli sån jag vill vara?

Döda demonerna!

Jag vill leva!
Jag vill vara glad!
Jag vill älska och bli älskad!

För att älska och bli älskad behöver jag tillåta kärleken i mitt liv.

Jag vill leva ett gott liv.

Jag vill ta kommandot över mitt liv.
Det är dags att själv välja.

Idag är det Vintersolståndet och jag kan inte tänka mig en bättre dag att starta om på nytt.
Omstart!
Nystart!

Pray for me!
<3 <3 <3

Tillbaka på ruta ett

Svår depression.

Svår utmattning.

Svår fibromyalgi.

Svår IBS.

Svår migrän.


Helt sjukskriven, igen.


Sjuk.
Sjukt.

Hur ska jag orka?

Kämpar och kämpar.

Liv eller död?

Förlorar fotfästet, igen.

Faller.

Längtar efter ljuset.
Kommer det någonsin tillbaka?

Har gett sken av att må mycket bättre än jag i själva verket gör.

Duktig flicka!

På med leendet. På med rustningen. Den positiva.
Det går inte längre. Rustningen är alltför tung. Leendet smakar beskt.
Nu står jag naken och sårbar.
Igen.

Det är advent. Det lyser i fönstren. Ljus. Men i mitt inre är det mörkt.
Advent. Ankomst.
Ljuset.
I väntan på ljuset.

Må ljuset komma till mig.

Amen.

Det snurrar

Tänker, funderar, vänder och vrider.
Det snurrar i mitt huvud.
Än hit, än dit.
Ingen hejd.
Om jag gör si, om jag gör så.
Kan det bli så? Eller blir det si?

Tittar ut genom köksfönstret.
Ett frostbeklätt landskap breder ut sig.
Kallt och fruset.
Lite som jag.
Skönt att vara inne.
Med sockar på.
Frusna tår. Frusna grenar.

Vad ska jag göra?
Hur kommer det att bli?
Med allt.
Finner inga svar.
Måste välja riktning.
Ditåt eller ditåt?

Kroppen värker.
Sinnet likaså.
O här sitter jag.
Tom.
Vet varken ut eller in.
Eller vet jag det?
Innerst inne.
Om jag bara lyssnar.
Eller är det tyst?

Tänker, funderar, vänder och vrider.
Det snurrar i mitt huvud.
Än hit, än dit.
Ingen hejd.
Om jag gör si, om jag gör så.
Kan det bli så? Eller blir det si?

Funderar jag för mycket?
Slår jag knut på mig själv?
Söker jag för mycket efter svar så att jag inte märker de tecken som ges?

Kan ljuset komma till mig snart?
Mörkret känner jag allt för väl.
En enda liten strimma av ljus. Snälla!
Jag väntar.
O längtar.

Allting har sin tid. Jag vet.
Mörkret har sin tid. Den är nu.
O ljuset är på g. Det måste det vara!
Med ljuset kommer livet.
O livet vill jag leva.
Trots att jag ibland längtar efter den stora Befriaren.
Men han får vänta.
Jag är inte klar än.
Jag är inte färdig.

Tänker, funderar, vänder och vrider.
Det snurrar i mitt huvud.
Än hit, än dit.
Ingen hejd.
Om jag gör si, om jag gör så.
Kan det bli så? Eller blir det si?

Gud, hjälp mig!

De tre Destruktörerna

Låt mig presentera...
- De tre Destruktörerna:
Ångest! Oro! Depression!


De bränner som knivar i bröstet.
Jag kan inte andas!
Jag får panik!
Jag kommer att dö!
Jag fixar inte det här.

Hur ska jag orka?
Smärta, trötthet och hjärndimma.
Är det så här livet ska vara?
Tänk om jag inte klarar det?

Jag faller.
Mörkret omsluter mig.
Jag kan inte se!
Tomhet.
Meningslöshet.

Jag orkar inte kämpa mer.

Det här med livet - kanske inte är något för mig.


De tre Destruktörerna river, sliter, söndrar och förstör.
Till slut finns ingen livslust kvar.
Vem är jag?
Ingen glädje, ingen kraft, ingen ro.


Men jag vill ju leva!
Jag vill ju må bra!

Jag vill orka kämpa.


Gud!
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Amen.


Is there anybody out there?


#aldrigensam

När tungsinnet tar över...

... finns det inte mycket att sätta emot.

Meningslösheten ligger som ett tättslutande lock över hjärta, hjärna och själ.
Inte ens den starkaste ljusstråle kan tränga igenom den dimma som ödelägger hela tillvaron.
Vad är det för mening med att finnas till egentligen?
Hallå, Gud!
Finns det någon mening?
Eller är det meningslösheten som är meningen?
Att finna mening i meningslösheten.
Hallå, Gud!
Kan du ge mig svar! Jag vill så gärna veta.

Hur ska ljuset tränga igenom mörkret?
Det är höst i själ och hjärta.
I hjärnan är det tomt och dystert.
Jag vill tro på ljuset.
Jag vill tro på livet.
Jag vill tro på kärleken.
Jag vill tro.

Hallå, Gud!
Hör du mig?

Andas. Jag vill andas.

Leva. Jag vill leva.

Fri. Jag vill vara fri.

Frisk. Jag vill vara frisk.

Multisjuk. Det är vad jag är.

Trasig. Det är vad jag är.

Slut. Det är vad jag är.

Just nu. Mitt liv.

Smärta är mitt liv. Trötthet är mitt liv.
Smärtan och tröttheten tar över.
Ingenting blir kvar.

Ingenting.

Tomhet.

Kallt. Fruset. Is.

Hallå, Gud!
Hjälp mig!

"Höj dig över dom"

Höj dig över dom 
Som sänker dig idag 
Höj dig över dom 
Som sänker dig idag 

Se framåt och gå stolt min vän 
Och gör det där du är 
Låt dom inte trampa på dig 
Nej, låt dom inte trampa på dig 

Du behövs 
Och du kan ge 
Du är perfekt 
Precis som du är och strålar 

Allt fantastiskt finns i dig 
Så var dig själv 
Och sänk ej din blick min ängel 

Så spela livets fantasi 
Du vet vad det är värt 
Låt dom inte hindra din chans 
Nej, låt dom inte hindra din chans 

Höj dig över dom 
Som sänker dig idag 
Höj dig över dom 
Som sänker dig idag 

Det som har hänt i livets flykt 
Är allt du har 
Och ingen kan tämja vinden 
Men din själ finns alltid kvar 

Så... 
Höj dig över dom 
Som sänker dig idag 
Höj dig över dom 
Som sänker dig idag 

//Thomas di Leva


Mitt tillägg till denna text och låt:
Amen!