Det snurrar

Tänker, funderar, vänder och vrider.
Det snurrar i mitt huvud.
Än hit, än dit.
Ingen hejd.
Om jag gör si, om jag gör så.
Kan det bli så? Eller blir det si?

Tittar ut genom köksfönstret.
Ett frostbeklätt landskap breder ut sig.
Kallt och fruset.
Lite som jag.
Skönt att vara inne.
Med sockar på.
Frusna tår. Frusna grenar.

Vad ska jag göra?
Hur kommer det att bli?
Med allt.
Finner inga svar.
Måste välja riktning.
Ditåt eller ditåt?

Kroppen värker.
Sinnet likaså.
O här sitter jag.
Tom.
Vet varken ut eller in.
Eller vet jag det?
Innerst inne.
Om jag bara lyssnar.
Eller är det tyst?

Tänker, funderar, vänder och vrider.
Det snurrar i mitt huvud.
Än hit, än dit.
Ingen hejd.
Om jag gör si, om jag gör så.
Kan det bli så? Eller blir det si?

Funderar jag för mycket?
Slår jag knut på mig själv?
Söker jag för mycket efter svar så att jag inte märker de tecken som ges?

Kan ljuset komma till mig snart?
Mörkret känner jag allt för väl.
En enda liten strimma av ljus. Snälla!
Jag väntar.
O längtar.

Allting har sin tid. Jag vet.
Mörkret har sin tid. Den är nu.
O ljuset är på g. Det måste det vara!
Med ljuset kommer livet.
O livet vill jag leva.
Trots att jag ibland längtar efter den stora Befriaren.
Men han får vänta.
Jag är inte klar än.
Jag är inte färdig.

Tänker, funderar, vänder och vrider.
Det snurrar i mitt huvud.
Än hit, än dit.
Ingen hejd.
Om jag gör si, om jag gör så.
Kan det bli så? Eller blir det si?

Gud, hjälp mig!